Dum spiro, spero

Umgicks med Fia hela kvällen lång, blev en massa snack som vanligt om i princip allt.. Vi kommer alltid in på saker som får oss att tänka alldeles för mycket.. Allt går för fort, alldeles för fort. Tittar på klockan nu och jag vet precis vilken dag det var för ett år sen idag. För ett år sen slutade jag nian och jag kan inte fatta att det redan har gått ett helt år, många vänner har kommit och gått, man har saknat allt för många och bara tanke på hur vi tänkte den dagen för ett år sen. Vi skulle träffas hela klassen flera gånger och göra en massa kul ihop, klart vi skulle vara vänner.. Men det händer inte, vi var för naiva helt enkelt... Sorgligt men sant tyvärr.. Det känns dock som att många har mognat mycket det senaste året och vi har nästan alla blivit olika mot vilka vi var för ett år sen, att det kan hända så mycket på ett helt år är helt galet, men så fort som det här året har gått har jag nog aldrig varit med om förrut.. Men jag kan väl inte mer än säga att när niorna slutade i torsdags då höll jag på att börja gråta, jag gråter när jag läser avslutningsboken och när jag lyssnar på våran låt, för det är så det är the winner takes it all..